Historia - omnejd

Historia Långvind
Långvind är en del av hälsingekusten i södra Hudiksvalls kommun, i Enångers församling på gränsen till Norrala församling och Söderhamns kommun. Långvind har en lång historia, som går tillbaka till stenåldern. Fritidsormådet Långvind har - till skillnad från Långvindsbruk sex kilometer norr om fritidsområdet - en kort historia.

Under stenåldern, som sträcker sig till år 1500 före Kristus, börjar människor bosätta sig säsongsvis längs Långvindskusten för att bland annat jaga säl. Från bronsåldern, 1500-500 före Kristus, finns människolämningar i form av stenrösen. Under medeltiden, fram till 1520 efter Kristus, får Långvind permanent bebyggelse, Långvinds by, nära dagens Långvindsbruk.

1542
Långvinds by har sex mantalssatta hemman i området som i dag är Långvindsbruk. Långvind stavas vid denna tid omväxlande Longuinne eller Longuenne. Namnet kommer från adjektivet "lång" och ett efterled som kanske kommer från substantivet "vinda", som skulle syfta på en krokig naturformation.

1687
Långvinds bruk grundas som järnbruk. Bergsmästaren Petter Svedberg, adlad Schönström, och Magnus Blix den äldre, borgmästare i Söderhamn och faktor vid gevärsfaktoriet, får den 12 november 1687 privilegiebrev för att anlägga en masugn och hammare med två härdar vid Långvind.

1721
Ryssarna anfaller Sverige, hemsöker hälsingekusten och bränner ner Långvinds bruk och Långvinds by, som båda brinner upp den 21 maj 1721. Både bruket och byn byggs upp.

1890
Järnframställningen i Långvinds bruks läggs ner. Masugnen arrenderas ut under några perioder men tas ur bruk 1902. Bruket övergår 1890 till jord- och skogsbruk.

1958
Jordbruket i Långvinds bruks läggs ner. Bruket blir ett renodlat skogsbruk. Jordbruksmarken arrenderas ut. Långvind fortsätter att vara personägd, sedan 1953 av syskonen Carl Erik Tottie, Helen Tottie-Stenson och Lars W Tottie. Långvinds bruk är därmed unikt genom att det, till skillnad från övriga hälsingebruk, aldrig varit aktiebolag.

2018
Långvindsbruk säljs till Holmen AB. Köpet omfattar 16 fastigheter på sammanlagt 6 900 ha varav 5 700 är produktiv skogsmark. Med i försäljningen finns även flera kulturhistoriskt intressanta inslag som byggnader, sjöar och åar från järnbrukstiden. Köpet omfattar inte herrgården och kapellet.